De sista veckorna har varit jobbiga. Hippodrom, eller Hippo som vi alltid kallat honom, finns inte mer. Vi hittade honom på tre ben i hagen och trodde - och hoppades - först att han drabbats av en hovböld. Men så småningom besannades våra farhågor att det var något mycket allvarligare. Det visade sig att han hade två frakturer på griffelbenet och en stor fraktur på skenbenet. Vad han gjort och hur kommer vi aldrig få veta. Alternativet att hänga en gammal trotjänare i matta i ett antal månader och sedan ha honom på stall kanske lika länge kändes inte som något alternativ. Han fick somna in. Vi är glada och tacksamma för att vi en gång för 15 år sedan fick förtroendet att ta hand om honom. Mer positiv och snäll häst kan omöjligt finnas. Det är tomt här hemma.
/Pernilla
